det där skelettet på toaletten
När jag var liten så bodde min mormor och morfar i England. Under de sista åren i England bodde de i ett hus vid havet på typ tre våningar eller fler. Det var stort i alla fall. Eller så var jag liten. I vilket fall som helst. När jag var där och hälsade på så var mitt sovrum längst ner i huset och mormor och morfars längst upp. Närmaste toalett var alltså på mitt våningsplan. Självklart vaknade man vissa nätter och behövde använda toaletten. Man öppnar dörren och BAM! Där sitter ett skelett på en toalett (haha, det rimmade) och stirrar på en. Ja, alltså, det är en tavla. Jag var livrädd för den där tavlan hela min barndom och trodde alltid att skelettet skulle äta upp mig eller liknande.
Nuförtiden så bor min mormor och morfar mestadels i ett hus i Åhus. Tror ni inte att skelettet har fått följa med hit? Jodå, han sitter inne på gästtoaletten och stortrivs. Ofta jag sitter och filosoferar över anledningen till att jag nästan aldrig använder gästtoaletten. Är det för att man känner sig mer hemma med en stor toalett eller är det helt enkelt skelettet som spökar?
Annars så vägrade min mormor läsa "Karlsson på taket" för mig när jag var liten för hon tyckte (och tycker nog fortfarande) att han var en dum liten påg.
Jag har inget liv. Jag vet. Det är juldagen. Jag sitter i mitt rum i Åhus och pratar om ett skelett på en toalett. Hejdå.
Kommentarer
Trackback
