reste la

Igår påpekade min kära vän Suss hur långsam jag är på morgonen. Det brukade inte vara så. Det brukade vara tvärtom. Jag tänkte på saken och kom fram till varför jag medvetet är så seg. För att jag kan såklart. En av fördelarna med att vara arbetslös. Jag behöver inte slänga i mig maten och hoppa genom duschen för att springa iväg till jobbet. Även om jag saknar att jobba.

Nu sitter jag här och lyssnar på Keren Ann. Jag borde egentligen snabba mig lite. Anna och Rodde kommer snart och hämtar mig. Vi ska köra och hämta min bil på verkstaden. Måste bara smörja in mig, klä på mig och dricka kaffe. Typ. Det går snabbt.

PEACE & KRAM

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0