doo be la dee

Wow, vilken helg.
Insåg dock när jag gjorde min "walk of shame" (fast utan att skämmas) i morse att jag lever minst fyra liv egentligen och det är inte alltid man får det hela att gå ihop.
Denna helgen har det varit DISCODANS-NICs tur att vakna till liv.
I fredags bjöd jag på middag och förfest hemma hos mig.
14 personer blev till 7 när vi sedan dansade in på en svartklubb i en källare där folk dansade precis som de ville och tog en massa konstiga saker.
Jag dansade och hånglade och mådde allmänt fint.
Igår var det lördag och då jallade jag mig hem för att bli lite fräsch.
Världens godaste middag på Plocke-Pinn med mamma, mormor, morfar, Torbjörn och Karin.
Inflyttningsfest hos Anna och Rodde i Annestad.
Vidare till Drottningtorget där jag tillbringade natten.
Inte helt fel.
Nu sitter jag här med sinnessjukt mycket kaffe och vatten och en hel del 90-talsmusik.
Ska försöka göra någonting vettigt av denna dagen så att man slipper den obligatoriska söndagsångesten.
Jag är ju glad, så den kan man skippa.
Nä, nu måste jag butcha till mig, såhär kan vi inte ha det.
PEACE.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0