kiss me

Nu sitter jag här med min 90-talsmusik igen och känner mig som en 8-åring, men det är lugnt för då visste man inte vilken ful värld vi faktiskt lever i.
Och man trodde nog aldrig att man skulle få sin kyss bara sex år senare av en lång basketspelare med rufsigt hår och det var ju därför som vi var så fina tillsammans, för båda två var långa basketspelare med rufsigt hår.
Och så låg vi där på din gräsmatta mitt i natten en sommar och hånglande under en stjärnklar himmel och jag passade egentligen aldrig in i din värld och blev förkrossad när jag inte fick vara din flickvän.
Kanske kom vi från två olika världar, fast i samma stadsdel.
Ibland springer jag in i dig mitt i natten fast den här gången är du mest lång och full och ramlar över en och man vet att vi mest hälsar på varandra för gamla tiders skull och det är helt okej.
För jag var aldrig kär i dig på riktigt.
Jag inbillade mig nog mest det för att du var just det, min första kyss.
Nu har jag nog kysst alldeles för många.
Så många att jag inte ens kan räkna och det är fint tycker jag.
För jag tycker om att pussas och kyssas och hångla och kramas.
Det är fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0