så kall, så het

Just nu vill jag mest krypa ner under täcket och hoppas på en varm famn som håller mig trygg.
Den känslan går väl över förhoppningsvis.
Jag är förvirrad och längtar mest till fredagsnattens dimma, skapad av vodkan som står och stirrar på mig varje gång jag öppnar kylskåpet.
Missuppfatta mig inte, jag ser verkligen fram emot att bjuda sisådär sju stycken fina personer på middag hos mig.
Jag vill bara att allting ska vara bra och att jag ska känna mig lugn.
Det jag hade behövt nu är en varm hand, en cigarett och en promenad runt havet.
Dock känns den där promenaden mest skrämmande när man är ensam.
Ensamhet överhuvudtaget känns skrämmande just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0