iheardapuff

På torsdag åker jag till Indien.

Tills dess försöker jag mest hinna med att leva mitt eget liv också.

Jag jobbade 10-17.

Sedan var jag på vaccinationscentralen och kirrade dryckesvaccin mot kolera och Delhi-Belly.

För nästa torsdag åker jag ju faktiskt till Indien och det ska bli helt fantastiskt.

Efter en middag hemma och ett klädbyte så begav jag mig till Bobs på Möllan för att dricka öl med Kneggan, Milla, Sammy och William.

Viktor tittade också förbi en liten stund.

Nu kom jag precis hem.

Eller ja, för en stund sedan.

Har ätit och duschat och nu måste jag röja upp kaoset här hemma.

Ska jobba 16-21.30.

Nanne är bäst.

Peace out.

Nu, hemma.

Ikväll, yoga.

Inatt, sova som en liten bebis.

Totaldäckade ganska snabbt för att vara på jobbet mellan 7 och 17 idag.

Har inte så värst mycket till liv just nu, men det gör inte så mycket.

På något vänster så lyckas jag klämma in saker ändå.

Nu måste jag fixa en massa saker.

Som vanligt.

PUSS.

Vilken mamma! Vilken familj! Vilken mat!

(Jag åt lite kött och kyckling, men jag mår bra ändå.)

Nu sitter jag på Sveriges elevråd - SVEAs kansli med resten av valberedningen, fyllnadsvalberedningen och lite DRIV-folk.

Vi ska bara skriva ut lite saker och sådär, sedan beger vi oss för att äta lunch och handla lite saker inför helgen.

13.00 befinner vi oss på Rädda Barnens Ungdomsförbunds kansli för att sätta igång med kandidatursträffen.

Spännande!

Vi var framme i Stockholm klockan 10.39.

Åt lite lunch och skildes därefter åt.

Jag åkte ut till valberedningskollektivet i Vällingby.

Lämnade mina väskor, tog mina valberedare och begav oss till Fryshuset där vi skulle kolla in Rädda Barnens Ungdomsförbunds lokal.

Vi ska nämligen låna deras kansli till vår kandidatursträff i helgen eftersom DRIV har tagit över vårat.

Det var fint där och Simon var där och det var ju längesedan man träffade Simon så det var ju trevligt.

Åt lunch (igen) på ett hamburgerhak i närheten.

Åkte tillbaka till Vällingby, hjälpte Sebba att köpa jeans och nu sitter vi här i valberedningskollektivet igen.

Vi har nog lite bråttom egentligen.

Vi måste planera helgen lite mer, men först så ska Hamids mamma bjuda oss på persisk mat.

Jag kanske äter kött.

Återkommer med hur detta kommer att gå.

Jag och min nya vän, Kenny-Kyle.

Han väntar dock på att hans bror, CartStanMan, ska anlända från kenneln till Arlöv så att de kan leka.

Så, nu finns det inga festivalband kvar på min arm. Jag känner mig lite naken, men jag tycker om att vara naken så det är ingen fara.

När jag var på den där fina Picknickfestivalen så fanns fina Miljöpartiet där och jag och Nanne bestämde oss för att det var dags att bli medlemmar. Då fick vi, förutom en tygpåse, varsitt festivalband.

2010 var första gången jag fick rösta och det gjorde jag med stolthet. Valdagen slutade dock i ilska, tårar och ett besök på akuten (fast det var ju inte så relevant i det här ämnet egentligen).

Jag är fortfarande arg över hur världen ser ut och kommer nog alltid att vara det.

Jag skäms inte över att säga att jag är rödgrönlitesvartochrosa så in i bomben.

Jag är sinnessjukt förbannad över att det finns så pass många människor i vårt samhälle som står för Sverigedemokraternas åsikter att de lyckas ta sig in i Riksdagen och jag hoppas av hela mitt hjärta att de står inför samma öde som Ny Demokrati när det är dags för nästa val.

Jag hade kunnat hantera en blå regering, men detta skrämmer mig bara.

Jag är arg och jag tänker höja min röst till nästa val.

Det värsta är de som inte ens kan stå för och argumentera för att de är Sverigedemokrater. Höj din röst. Vi bits inte. Vi bara tuggar lite. Låt oss i alla fall kunna prata om det som vettiga människor.

Ringa och väcka Nanne med en indisk dialekt, hem till Nanne, sova en stund i hennes säng medan hon gör sig iordning, åka till Limhamn och göra ärenden, ta med Nanne hem till mig, kolla på filmen om John Lennon och mysa i soffan, laga jättemycket lunch, köra och hämta Aldi, lämna Nanne.

Jobb, 13.00-17.00.

Nu, hemma.

Måste ta tag i vissa saker innan jag slänger mig i soffan och har filmkväll och äter varma mackor med mamma.

Japp, det var min onsdag.

Sjukt spännande.

Har förresten ätit sinnessjukt mycket våfflor på jobbet idag.

Det var gott.

För er som inte vet så är Picknickfestivalen en gratis endagsfestival som äger rum i Göteborg i juni varje år. Min goda vän Liscano har varit med och anordnat den, så det var sjukt värt att besöka den detta året. Det är en festival för mångfald och gemenskap och det tycker vi om.

Så, jag och Nanne tog bilen och körde upp till Göteborg, inte bara för festivalen, utan även för att hänga med våra fina vänner där.

Festivalen ägde rum den 6 juni. Det var en solig dag på en stor gräsmatta med bra musik, god mat och fint folk. Vi dansade, skrattade och levde livet. Festivalarmbandet köpte vi för typ 20 kronor för att bidra till den fina verksamheten.

Filmen var fantastisk och jag hade fint sällskap och mycket popcorn.

Nanne sov hos mig inatt igen.

Tycker att det är trevligt att vi avslutar varje kväll med ett parti gris eller två i sängen.

Även om Nanne har vunnit lite för många gånger nu.

Idag, jobb, 07.30-09.30, 13.00-17.00.

Däremellan hann jag med något som skulle likna en arbetsintervju på Socialförvaltningen.

Det kändes mer som en blandning av ett trevligt samtal och att sitta hos en kurator.

Nu är jag hemma.

Har sjukligt mycket saker att ta tag i.

Det blir bra.

Middag och film tänker jag hinna med i vilket fall som helst.

Det är slitigt att gå upp innan klockan sex på morgonen.

Då får man unna sig lite.

För övrigt så har Nanne en konstig fascination för den där ubåten på Tekniska Muséet.

Hon tjatar om den varje gång vi åker förbi.

Julafton '08, så frågade min morfar mig vad jag önskade mig i julklapp och då sa jag att jag önskade mig festivalbiljetter. Så jag gav honom en lista på tänkbara festivaler och så fick han välja. Han tyckte att Way Out West lät som ett trevligt ställe att besöka och köpte mig en biljett dit.

När augusti väl kom så insåg jag att inga av mina vänner skulle dit. Så jag, den nyblivna bilägaren, satte mig i min Ford Fiesta en solig dag och körde upp till Göteborg. Bodde hos mina vänner Lea och Liscano, och det var ju inte helt fel.

Väl på festivalområdet hittade jag självklart folk jag kände, men för det mesta promenerade jag runt ensam. Det var ärligt talat rätt gött att kunna gå runt själv. Dock så vill man gärna ha sina vänner på vissa konserter. Det kan ju faktiskt kännas lite ensamt ibland. Såg i alla fall sjukt många bra band såsom Röyksopp, Arctic Monkeys och Basement Jaxx. Hängde rätt mycket i öltältet.

Träffade på både Timo Räisänen (inte jättecoolt kanske) och Dead Prez (SJUKT COOLT) som signade min Fjällräven och berömde plastpåsarna runt mina tygskorsklädda fötter. Det regnade sinnessjukt mycket en dag, så jag hade inte så mycket val.

När det var dags att lämna Göteborg, så hämtade jag upp min vän England och tog med henne hem till Malmö. Det var fint.

Körde hem Nanne, stack och jobbade ett par timmar, hämtade Nanne, tankade bilen (stackars plånbok) och körde hem.

Nu har vi ätit smoothierester, pannkakor med chokladrester, druckit färskpressad juice och spelat gris.

Nu är Nanne i duschen. När hon blir klar om sisådär en evighet ska vi krypa ner i sängen och glo på "Sunes sommar".

Ikväll ska vi på bio med Fia och se Burlesque.

En fin måndag.

Okej, så, för att ni ska förstå detta så måste jag ge er lite så kallad bakgrundsinformation och det tänker jag göra väldigt kort och koncist.

En gång var jag liten och blyg och då blev jag trött på mig själv och fick för mig att, HEY, jag ska bli aktiv i Sveriges elevråd - SVEA, för det är ju världens coolaste ungdomsorganisation och jag är säkert rätt cool jag med, bara att jag inte vet om det ännu.

Så för ganska exakt fem år och en vecka sedan var jag färdig utbildare i organisationen och sedan dess har jag bara blivit coolare och coolare för varje år som gått, precis som organisationen.

Efter ett par år som utbildare, så blev jag tillfrågad och handplockad till projektledargruppen som är ansvariga för att våra nationella träffar blir av.

Så, verksamhetsåret 08/09, det vill säga mitt sista år på gymnasiet, satt jag i projektledargruppen tillsammans med tre andra fantastiska karaktärer och idag underbara vänner: Elin, Lovisa och Therese.

Postutbildningarna '08 i Örebro blev fantastiskt.

Use Your Voice '08 skulle ha blivit fantastiskt, om inte Norrköping rev kontraktet i sista minuten.

Elevrådskongressen '09 i Emmaboda, vårt sista arbete i projektledargruppen, blev också helt fantastiskt.

Solen sken, vi hade underbara funkisar som vi rökte vattenpipa med på en basketplan en natt, vi låg i en stor hög och skrattade för att livet var så underbart, allt var så fint.

Och ja, jag vet, Elevrådskongressen är ingen festival, det är en träff för en massa coola elevrådsnördar, men jag tyckte att det var en bra idé med festivalarmband till våra träffar och så fick det bli. Helt gratis dessutom. Så kan det gå när man är grym på att fixa sponsorer.

Dessutom så hjälpte projektledargruppen mig till ett MVG i projektarbetet sista året på gymnasiet, för jag skrev en digital mall för hur man genomför en nationell träff i Sveriges elevråd - SVEA.

Så det så.

Idag är jag mentor, utbildare och valberedare och det är fett coolt det med.

Papi kom hit och kramade mig, hämtade en sjal till Tova och körde mig in till stan.

I stan mötte jag upp med världens finaste William. Vi tog en fika på Barista (surprise), en sväng om Meloa, lunchade på Subway och sedan tillbaka till Barista för kortspel.

Framåt kvällen tog jag bussen ut till Annestad och hem till Anna och Rodde. Där befann sig även FJ. Vi bokade biljetter till Ozora '11 (!) (http://www.youtube.com/watch?v=BKOikEllwK4), åt en god middag, kollade på roliga youtubefilmer, kramades, kollade på "Last Hippie Standing", åt goda veganska chokladbollar, drack rödvin och började kolla på "The Beach".

Nu sitter jag här hemma med mensvärk och känner mig bannad från nedanvåningen eftersom mami har en kund. Så kan det gå när ens mamma är thaimassör. Idag ska jag fika med min adept. Det ska bli kul, wowo.

Jag tyckte att det var på tiden att min kära vän Suss följde med mig på festival och eftersom vi båda två var fattiga tonåringar så blev det att jobba i grillen och servera svettiga hamburgare till fulla människor på festivalen. Vi åkte ju mest dit för att se Justice, och vi behövde bara jobba cirkus fyra timmar om dagen, så det var rätt lugnt.

Så började festivalen med en rejäl fylla på en hel bag in box med vitt vin. Suss ramlade av en brassestol och det var roligt.

Ni vet den där snygga piratsnubben som jag förlorade min oskuld med på Arvikafestivalen året innan? Han var där, hade klippt av sina dreads, men var rätt snygg ändå. Så han tillbringade natten till sin 21-årsdag i mitt tält och sedan såg jag inte honom särskilt mycket mer under festivalen.

Vi hade galet fint väder, hade kundvagnsrace ner till stan för att alla i campet behövde bajsa och bli nya människor på riktiga toaletter, inte på nerbajsade bajamajor. Den där vita toaletten på den gamla bion kändes som guld och gröna skogar.

Det var mysigt att köpa frukost hos en familj som bodde nära festivalområdet.

Vi dansade rätt mycket.

Jag träffade en fin snubbe vid namn Mattias. Vi hånglade rätt mycket och han lärde mig poia. Jag blev rätt grym och skulle få testa med eld, men det sket sig.

För en kväll när jag stod i grillen och jobbade så började jag frysa, blev yr och svimmade nästan. Så då tog de mig till sjuktältet där jag fick tillbringa natten. Morgonen efter fick min kära mor komma och hämta mig. Jag hade fått körtelfeber. Det blev inget Justice för min del.

Idag är det lördag, solen skiner och jag mår bättre rent fysiskt sett.

Har en massa tankar som jag behöver ta mig igenom när ett passande tillfälle ges.

Nu ska jag mest vakna till liv och sedan bege mig hem till Anna och Rodde för att planera inför sommarens festivalbesök någonstans i Europa.

'08 var senaste gången jag besökte Arvikafestivalen.

Klicka på den där fina länken så kan ni se vårt fina Camp Tallin. Tycker att filmen ger en rätt fin beskrivning av den veckan.

Jag blev utsedd till campets däckarhora eftersom jag under hela festivalen var vaken i fem timmar, sov i fem timmar, var vaken i fem timmar, sov i fem timmar och så vidare.

Hot Chip stod för den finaste konsertupplevelsen.

Andreas och jag dansade oss extremt svettiga på Slagsmålsklubben för att sedan fotograferas av Rockfoto.

Jag låtsades känna folk som låg däckade i sjuktältet, för då kunde man värma sig litegrann.

En brud puttade till mig så att jag tappade min langos när jag lärde mig langosdansen av en tjock snubbe och då blev jag arg och ville ha en cigg av henne, men hon vägrade.

Insåg att alla mina vänner var borta vid ett flertal tillfällen och därför blev det rätt mycket "Dancing on my own". Tror att Robyn kanske skrev den låten som en dedikation till mig.

Drack en hel del absinth.

För första gången åkte jag in till centrala Arvika där jag även sov några timmar på en trappa.

Sista kvällen blev det en sinnessjuk regnstorm som resulterade i att jag fick springa runt i gråa mjukiskläder och flipflops resten av festivalen. Mina vita converse torkade inte förrän flera dagar efter hemkomst.

Såhär kunde det också se ut i vårat camp.

HURRA.

Well, jobbade 6,5 timmar igår och fick även hänga med Nanne mitt på dagen.

Kände mig dock väldigt hängig och konstig hela dagen.

Bestämde mig ändå för att gå på yogan klockan 18.00 och efteråt brast det.

Vet inte om ångesten och tårarna hade med förkylningen att göra, men bra mådde jag inte.

Insåg att jag hade feber, ringde chefen och kröp ner i sängen för att sova bort det onda.

Idag mår jag pyttelite bättre, så det blir att stanna hemma och kurera vidare.

Idag är inte en okej dag.

För er knasbollar som inte vet så är Urix en åsiktsfestival för ungdomar, det vill säga en helt klar i bollen och nykter festival och det är faktiskt nice. Första gången jag var där var egentligen '07 i Lidköping, men på den tiden var de inte så coola att man fick festivalarmband. Det var de däremot '08 när det var på hemmaplan, i Malmö.

Jag och mina vänner från Kiruna bodde i ett klassrum på St Petri, hade workshops på Borgarskolan och hängde runt på Kockums Fritid.

Det var i maj och solen sken. Bob och Bobek var på den tiden ett par, men även funkisar på träffen.

Jag träffade sjukt mycket sköna människor som jag har kontakt med än idag. På nätterna satt vi i tunneln under vägen vid Borgarskolan, lyssnade på svensk reggae, rökte vattenpipa och pratade strunt.

England och jag smög iväg till Folkets Park en dag, där vi satt och gjorde dreads på mig. De dreadsen är dock inte de jag har idag. Då var de korta, blonda och hade lugg. Kammade ut dem cirkus ett år senare.

En dag gick jag en workshop om musik och då kom Adam Tensta och hans crew dit och snackade strunt. Jag blev nervös, tog en bild med honom och såg ut som en glamrockare.

På Urix året innan hade jag träffat en fin brud vid namn Nathalie. Vi hade då bestämt oss för att gifta oss på Urix 08 och det höll vi fast vid. Efter hård marknadsföring under hela helgen befann vi oss utanför Kockums Fritid lördag kväll där cirkus 60 personer hade samlats för att viga oss. Vi tågade ner till bröllopstoner till ett vattenfall i Västra Hamnen och där vidge Johan oss med orden: "Nic, vill du knulla med Nathalie?". Bröllopsnatten tillbringade jag ensam på en luftmadrass, medan min fru var på Wonk och raggade på flator. Vi är ännu idag gifta och väldigt goda vänner.

Dessutom hade vi alla världens finaste maskot under festivalen. Det var en trädgårdstomte som hette Ibrahim. Han ligger idag begravd i Kirunas mörka skogar.

7.30-8.30 i boendestöd.

Hem till Nanne för att mysa ett par timmar och äta lunch.

Blev även en runda på Burlöv Center där jag fyndade ett par vita tygskor, två filmer och en magtröja (ja, jag älskar 90-talet).

13.00-17.00 var det jobb på Korttids & Fritids.

Nu är jag hemma och finaste Mimmi är här.

Snart får vi gäster och jag ska bjuda på vegansk kladdkaka till efterrätt.

Ska försöka komma i säng tidigt.

PUSS.

Herregud, jag tror nog att Arvikafestivalen '07 var min vildaste festival någonsin.

Jag var 16 år gammal och konstant påverkad.

Infected Mushroom spelade och det var helt galet.

Jag blev jagad av ett gäng arga punkare för att jag dansade till deras joddelmusik och vägrade betala de 5 kronor som de tyckte att jag skulle göra.

Vårt camp blev bara mindre och mindre, för att alla åkte hem, men jag hade med två tält och det var ju bra när vissa vänner blev utslängda från andra camp.

Jag hade konstiga dreads som var både blonda, svarta och rosa.

Hela campet sprang runt med ett reflexhalsband i form av en katt hela veckan.

Jag sprang runt i mina extrema baggyjeans, blå hiphopkeps och skitade ner en vit hoodie redan första dagen med makrill.

Jag hittade en fin vän vid namn Tobias i Camp Nice.

Jag blev av med oskulden sista natten till en snubbe vid namn Alex som såg ut som en ung och oerhört sexig Johnny Depp.

När Scissor Sisters spelade följde jag med en snubbe jag trodde jag kände tillbaka till hans tält och hånglade. Då kom jag på att jag aldrig träffat honom förut.

Var livrädd för syntharna i campet bredvid oss, fast att de egentligen var snälla och ville att jag skulle se Apoptygma Berzerk med dem.

I vårt camp bodde även ett par tvillingar som sov på en luftmadrass inne i sitt tält och två extremt stereotypa flator och en extremt stereotyp bög som en gång snubblade över mitt tält och ramlade rakt ner i en lerpöl med huvudet först.

Levde som vanligt på donuts, snabbnudlar och langos och bajsade en gång på en vecka.

Det hände säkert en massa annat sjukt och roligt, men jag var säkert för full för att komma ihåg det.

Det var tider det.

Måndag till fredag, 7.30-8.30.

Detta innebär i många fall en fet håltimme (det är som att gå i skolan igen).

Idag hann jag hem om, sitta vid datorn en stund, storhandla med mami på Ica Maxi, hem igen, äta lunch, hem till Nanne och dricka kaffe innan jag befann mig på det andra (vanliga) jobbet på Korttids & Fritids klockan 13.00.

Hängde där till 17.00.

18.00 var det yoga.

Nu är jag hemma.

Antar att jag ska försöka däcka så tidigt som möjligt med tanke på veckans tidiga morgnar.

Men först, middag!

Det är inte så himla mycket kvar av detta festivalbandet. Ja, alltså, det var ju inte lika brett som ett vanligt redan från början, men man kan inte ens gissa vilken festival den tillhör längre.

Arvikafestivalen '06 var min allra första festival. Jag var 15 år gammal, hade precis gått ut nian och fick åka med min vän Trötter som jag träffat på ett ridläger året innan. Man kan väl säga att festival och ridläger inte är riktigt samma sak, men det funkade bra ändå.

Jag var oskuld och pussade inte på en enda människan under hela festivalen förutom Trötter och hon är ju min vän och det får man alltid göra (noll festivalpoäng).

Jag hade världens svartaste pandapopfrisyr med emolugg, sprang runt i mina vita converse, en extremt kort svart kjol med rosa dödskallar på baken och en Taking Back Sunday t-shirt.

Trötter och jag, vi bodde grannar med ett gäng killar som lyssnade på låten Blitzkreig Bop med Ramones i fem dagar. I fem dagar överlevde jag och min fylla även på en flaska Saranoff-vodka, en kartong Rebenschoppen och ett paket Marlboro Menthol. En gång blev vi även bjudna på öl och cider i öltältet av två killar som nog var alldeles för gamla för att vi var alldeles för unga. Jag behövde ju till och med målsmans underskrift för att kunna åka med Festivalbussen dit och hem.

Det som sög med vårat campingspace var att en bit från tältet fanns ett långt dike. Där tyckte folk om att kissa. Visst, det är väldigt kul att titta på folk som är så fulla att de knappt kan kissa, men ibland luktar det inte hallon.

Det absolut bästa och mest fantastiska med Arvikafestivalen '06 var The Knife's spelning. Jag finner verkligen inga ord. Inte ens snart fem år senare, när jag haft tid att smälta upplevelsen. Amazing.

I morse var jag på jobbet redan vid 8.00, för ett nytt uppdrag.

Alltid nice när chefen ger en nya uppdrag.

Var hemma runt 10.00 igen.

Sedan dess har jag hunnit med en del.

Ätit slut på saker i kylskåpet, kollat på en av min mammas barndomsfilmer, valberett, pratat med min adept, planerat veckan, ätit lunch med mamma, gråtit en skvätt, blivit lite arg, blivit lite glad, klippt av ett festivalarmband, druckit oboy, druckit te, druckit vatten and so on.

Så är det i alla fall.

Jag har bestämt mig för att låta festivalarmbanden på min vänstra handen gå vidare till fotoalbumet (kan ju inte slänga dem).

Detta gör jag av diverse anledningar.

Dels så vill jag ha mer fokus på min fina tatuering.

Dels så vill jag kunna ha armband på vänsterarmen (jobbigt att skriva med armband när man är högerhänt).

Dels så vill jag ha en normal solbränna när jag åker till Indien, som nu är cirkus 30 grader varmt i New Delhi.

Dock så har jag världens separationsångest och därför får det bli en om dagen och en liten avskedshistoria om varje festival här på bloggen.

Så blir det.

Ikväll ska jag vara sunkig och tycka synd om mig själv.

Det får man göra på måndagar när man har ångest över livet.

Malmö, jag är snart hemma igen.

Ett litet tag i alla fall.

PUSS PÅ VÄRLDENS FINASTE HELG.

Matilda och jag lagade underbart god vegansk tacos.

Efter sista passet var det äntligen dags för Andreas och Hampus hemliga kvällsaktiviteter, som bestod utav en femkamp som i stort sett gick ut på att hylla de två herrarna.

Alla kom sent i säng.

Jag somnade till Göran Hägglunds röst.

Det är det nya nöjet här, att lyssna på hans tal.

Nu är det lördagsmorgon.

Jag och Matilda gjorde det mysigt och fixade frukost.

Nu sitter jag här med mitt kurerande ingefärste med citron och honung och väntar på att dagens första pass ska komma igång.

Nu kör vi!

Promenaden tog oss till Beyond Retro där vi tillbringade cirkus två timmar i ett hav av vackra klänningar.

Mimmi fick med sig en vacker marinblå skapelse som påminner om en flygvärdinnas dräkt.

Jag fick med mig världens finaste blommiga 50-talsklänning, en tyllkjol att ha under och ett rödguldigt bälte.

Jag känner mig så fin.

Nu är UFUn igång för fullt.

Fantastiskt fina människor.

Det kommer bli en fin kväll och en fin helg.

Inte så många ord just nu egentligen.

I tisdagskväll hoppade jag och Mimmi på ett tåg från Lund till Stockholm.

Eftersom tåget var försenat hann vi med allt ifrån att kolla på film, planera morgondagens utbildning, ta bilder med webcamen, skratta, försöka köpa en kortlek (misslyckat), försöka köpa vin (misslyckat), äta choklad (lyckat), få gratis saker för att tåget var försenat och spela kort tillsammans på datorn.

Väl framme i Stockholm mötte vi upp med Tebe och hoppade på ett nattåg som skulle ta oss Östersund.

Där var vi framme tidigt på morgonen.

Promenerade hem till Mimmis syster och hennes familj där vi fick fräscha till oss och äta frukost, innan vi lånade deras bil för att köra mitt ut i ingenstans till Föllinge.

Vi peppade med bra musik, kaffe, kanelbulle och dessutom så såg jag en massa blod på vägen, en levande ren och en massa folk på spark.

Dessutom så är Jämtland fantastiskt vackert, stilla och tyst.

Som en julklapp till min sönderdiscodansande kropp.

Utbildningen gick bra förutom att skolan vi befann oss på var kaos.

Att vara vegetarian är dessutom jätteknasigt i Föllinge, men det kan jag stå ut med.

I bilen på väg tillbaka till Östersund fick jag och Mimmi den där fantastiska känslan som gör det värt att resa i tusentals timmar för att hänga på en skola mitt ute i ingenstans.

När det känns som att man faktiskt har gjort skillnad.

I Östersund hann vi med pizza med familjen innan vi mötte upp med Tebe och hoppade på tåget tillbaka till Stockholm.

En lång tågresa fylld med fina samtal, film och kortspel (på datorn).

Hem till valberedningskollektivet för att sova.

Idag blev det en välbehövlig sovmorgon.

Stack in till kansliet vid lunchtid.

Åt sushi, drack förkylningsdödande och hängde med resten av mentorerna hela dagen för att förbereda inför helgens utbildning för utbildare.

Nu är jag tillbaka i valberedningskollektivet med en massa onyttigheter och fint folk.

PUSS PÅ ALLT.

Såhär snygga var ju jag och Mimmi på tåget upp i tisdags.

Detta kan bero på flera olika faktorer:

• att två av mina bästa vänner ska utbilda med mig
• att jag ska åka nattåg, för det är mysigt och man sover så bra när det gungar
• att jag ska åka en massa tåg med mina bästisar
• att jag ska få köra bil i ingenstans med en bästis

Efter utbildningen drar jag till Stockholm och hänger med en massa gamla rävar och en massa nya utbildare.

Kommer hem på söndag igen.

PEACE.

Ni älskar mina två finnar, jag vet.

Om några minuter är det dags att skölja ur och sedan kommer jag att vara världens snyggaste människa.

Så det så.

Idag åker jag till Krokom.

Det ligger i Jämtland.

Det är långt bort.

Jag måste packa klart.

Jag är hungrig.