iheardapuff

Här satt jag och lyssnade på Yann Tiersen. Här satt jag och kände mig lite smådeprimerad. Här satt jag och funderade på vad fan jag ska göra med mitt liv. Här satt jag och kände lite ångest.

Bestämde mig för att göra någonting som jag gör varje dag. Logga in på Facebook alltså. Inte så värst märkvärdigt. Två vännerförfrågningar. "Vilka är dessa människor?" Vi hade gemensamma vänner i alla fall. Godkänner förfrågningarna. Den ena personen börjar skriva till mig i chatten. Niklas Che Zinai. Påstår att han känner igen mig. Att han kommer ihåg mig från dagis. "Wtf", tänker jag. Ber honom hålla i hatten och vänta medan jag kryper in på vinden för att hämta de gamla skolkatalogerna. Minsann, där existerar han. Då hette han Niklas Hansson. Min gamla dagiskompis.

Detta är verkligen helt fantastiskt. För nu sitter jag här och lyssnar på Yann Tiersen. Nu sitter jag här och känner mig lite smålycklig och nostalgisk. Nu sitter jag här och känner att livet är inte helt hopplöst trots allt. Nu ska jag göra något med mitt liv.

PEACE & KRAM