eple

Jag kan inte andas. Helst vill jag bara vara hög på livet. Jag vill ut och dansa. Ut och skrika. Jag vill skrika in hösten, precis som Ronja Rövardotter och hennes vår. Det är min höst.

Det har varit en konstig vecka. En konstig helg. Vart kom alla dessa känslor ifrån?
Vi har dansat bland rödklädda studenter i Lund och druckit billiga drinkar med alldeles för mycket is i. Vi har rullat runt på Musikkullarna, hoppats på en good, good night och känt en längtan efter plugget. En av de finaste människorna i mitt liv har fyllt 19. Vi har dansat på hennes terass och fortsatt ut på äventyr. Ramlat ihop på dansgolvet. Känt starka känslor. Äntligen förstått lite mer.

Men det är svårt att andas. Idag har jag sovit. Hade velat sova längre. Jag har inte satt min fot utanför lägenheten. Jag lagade fransk potatis- och purjölökssoppa. Jag har suttit framför datorn i timmar. Samlat på mig en massa inspiration och energi som jag inte har en aning om vad jag ska göra med nu. Det är så mycket som måste göras. Vart ska man börja? Jag vill bara dansa. Dansa med mig?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0